I sommar kommer vi att producera programserien Storstadsdjungeln för Sveriges Radios P1. I Storstadsdjungeln går vi på råttspaning med länspolismästare Carin Götblad, ser hånglande tornfalkar, nyfödda citykaniner och jagar sköldpaddor i Malmös kanalsystem. Programledare är Hanna Hellquist. Producent är Martin Wicklin. Fyra program med sändning onsdagar 14.30 och lördagar 9.30 med start onsdag 30 juni 2010.

Vi gör under våren-sommaren 2010 tre program i serien P3 Dokumentär. Lars Truedson och Tove Leffler berättar med sändning 6 juni om avvisningen av de två egyptierna Ahmed Agiza och Mohamed Al-Zery från Bromma 2001. Erik Hedtjärn berättar med sändning 30 maj om stormen Gudrun. Och Tove Leffler gör med sändning senare under året ett program om pedofilhärvan i Belgien 1995.

I somras medverkade dödssjuke Lars-Olov Hammergård i vårt program Det svåra valet i P1. Där berättade han om sin vilja att - innan han sakta kvävdes till döds när andningen förlamades av sjukdomen ALS - få hjälp att dö när han själv valt det. Han medverkade sedan i flera debatter om dödshjälp.
I förra veckan tog han av allt att döma sitt eget liv, efter att ha skrivit ett sista brev till socialstyrelsen.
I söndags sändes ett nyinsatt program i P1 - Det svåra valet Special - där Martin Wicklin utvidgat sommarens program om dödshjälp med reaktioner på Lars-Olovs död både från hans familj och från dem som varit aktiva i debatten om dödshjälp.

I jul och nyår kommer två produktioner från Tredje Statsmakten Media att höras i Sveriges Radio P1. Den ena en ljudresa genom rymd och tid, kallad Lyssnarens guide till galaxen. Den andra en pilotsändning av  en nyhetsdokumentär, en halvtimmes berättelse om vad som verkligen hände i en av de stora nyhetshändelserna just nu.
Mer om sändningarna i spalten till höger.
Tillägg: Den 29 december repriseras sommarens program om dödshjälp ur vår serie Det svåra valet. Missa inte!

I sommar kommer Tredje Statsmakten att producera ett program som hittills går under namnet Det svåra valet. Det sänds i fyra halvtimmesavsnitt under en vecka i juli, närmare bestämt kl 11.03 20-23 juli i P1.

Programmet tar upp de svåra men ofta osynliga val med livsavgörande konsekvenser som görs i vården och i social verksamhet. Vi tittar på fyra situationer där det förr fanns en klar och tydlig princip - en princip som i dag har suddats till av utvecklingen och skapat extrema val för de inblandade.

Det handlar om dödssjuka som som inte vill fortsätta lida, men där läkarnas etik förbjuder dem att ge den dödshjälp patienterna vill ha - trots att det är tillåtet med så stark smärtlindring att livet förkortas. Det handlar om knarkarna som HIV-smittas, när politiker gjort valet att betrakta gratis rena sprutor som något som främjar knarket snarare än något som hindrar smittspridning. Det handlar om sjukhuset där man gör aborter och räddar för tidigt födda - foster som nått lika långt i sin utveckling. Och det handlar om prioriteringarna i vården, där resurser inte räcker och läkare måste välja - ett val som nästan alltid är osynligt.

Reportrar Amanda Glans och Martin Johnson.

Producenter: Petter Ljunggren och Martin Wicklin.

Programledare: Martin Wicklin. 

Under mars 2009 sänder Sveriges Radio P1 ytterligare en produktion från oss på Tredje Statsmakten Media, utöver programmet Medierna. Programmet Stockholm-Bryssel tittar på den makt som det senaste decenniet flyttats från Helgeandsholmen i Stockholm och mot Bryssel. Hur fattas besluten om ekonomi, miljö och andra stora frågor i dag? Programmet följer i en dokumentär form några av deltagarna i det enorma förhandlingsmaskineri som i dag formar politiken för oss svenskar - liksom övriga EU-medborgare. Programledare är Therese Larsson. Reporter Tonchi Percan. Producent Erik Hedtjärn. Projektledare Petter Ljunggren.

Tredje Statsmakten har fått förtroendet att göra programmet Medierna i Sveriges Radios P1 i ytterligare två år, under 2009 och 2010.

Vi är väldigt glada för det - det är ett spännande program att jobba med och vi har många tankar kring hur det kan utvecklas framöver.

Vi har gjort programmet sedan februari 2007. Vi började mitt i den stora stormen kring VD Peter Örn och förändringarna i P1:s tablå (ja, vi var kanske till och med en del av det som kritikstormen blåste på). Nu är läget ett annat i Sveriges Radio. Men det finns fortfarande mycket att skildra - där och överallt annars i mediernas värld.

Det ska vi göra i minst två år till.

Mats Svegfors, som blir ny vd för Sveriges radio, har bestämt sig för att behålla uppdraget som regeringens filmutredare. 

— Jag har ett antal uppdrag och kommer att avsäga mig dem med ett enda undantag, som jag brottats med, nämligen filmutredningen, säger Mats Svegfors till Medierna i P1.

I och med att han går från jobbet som landshövding i Västmanland till VD för Sveriges radio så kommer Mats Svegfors att avsäga sig sina sidouppdrag, och intresseorganisationen Sveriges filmproducenters ordförande, Björn Rosengren, har sagt att han förutsätter att Mats Svegfors också avbryter arbetet med filmutredningen, för att undvika intressekonflikter.

Men efter att ha tvekat så har nu Mats Svegfors alltså bestämt sig för att behålla uppdraget. Ett avgörande skäl till att han valt att behålla uppdraget, förklarar han, är att han nu kommit halvvägs i utredningen och det är svårt att starta om. Dessutom var Sveriges radios tidigare vd Lisa Söderberg samtidigt ordförande i Svenska filminstitutet, påpekar han. 

Blir det inga jävsproblem?

— Nej, egentligen inte. Jag kan i och för sig förutse situationen i en polemisk diskussion där en filmproducent eller så säger att ”vem är det vi talar med nu? Är det Sveriges radios oberoende chef eller en företrädare för regeringen?”. Så visst finns det principiella frågor men också en praktisk verklighet. Och har jag tagit på mig något, där jag vet att filmsverige är beroende av att jag inte bryter processen, så måste jag ta ansvar för mitt beslut, säger Mats Svegfors.

Det var i juni i år som regeringen utsåg Mats Svegfors till statlig filmutredare, och senast nästa höst ska han lämna förslag på hur framtidens filmpolitik ska se ut och hur den ska finansieras.

Bland de uppdrag han nu lämnar finns den kristna mediekoncernen Berling Media, där han är styrelseordförande.

— Det utbröt väl inget vilt jubel. Vi håller precis på att byta vd. Och det är inte bra att byta både vd och styrelseordförande samtidigt, säger han.  

Imorgon sänder Kaliber i P1 mitt program ”Det är inga problems” - Om konsulterna som hjälper till att gömma pengar i skatteparadis. Jag har gjort det tillsammans med Johan Frisk och Martin Wicklin. Det visar hur små och, faktiskt, stora skatterådgivare är beredda att ge direkt olagliga råd till den som ringer och vill ha hjälp att sänka skatten.

Lyssna gärna, sänds i P1 kl 13.00 på söndag - länk kommer till webben när det finns en fil ute för lyssning. Här kan du lyssna på programmet.

Den nionde november sändes ett program i serien Kaliber som jag gjort - det fick rubriken ”Det är ju helkorkat” - Om EU som miljöbov - och handlar om hur EU på många punkter misslyckas med att uppfylla alla de löften unionen givit om att satsa på miljön. Du kan lyssna på EU-programmet här.

Jag håller just nu på med nästa program som ska gå under hösten. Planerad sändning är 30 november 2008.

Vi har dessutom ett spännande projekt på gång inför våren - mer om det här när allt fallit på plats.

Ett litet men viktigt tillägg till Martins inlägg - Erik Hedtjärn jobbar med Medierna åtminstone resten av året. Han har redan hörts i programmet - en bra ny kraft i arbetet. Vi är glada att han kommit ombord.

Det händer en del på tredje statsmakten under hösten 2008. Martin Wicklin är pappaledig och har tillfälligt förlagt tillvaron till Bogotá i Colombia. Lars Truedson utvecklar nya projekt för bolaget och kommer dessutom att producera ett par grävande projekt för Sveriges radios granskande program Kaliber. 

Ett roligt besked mitt i stressen med veckans Medierna: vi fick just mejl från Radioakademin som meddelade att Medierna är en av tre nominerade i klassen Årets public service. Vem som slutligen vinner Stora radiopriset i den klassen får vi veta 24 september under den stora galan.

I de senaste två programmen av Medierna har vi haft spännande intervjuer som är värda att lyssna noga till. För tio dagar sedan berättade vår snabbaste kulturminister Cecilia Stegö-Chiló vad hon hade velat göra om hon lyckats hålla sig kvar på sin post - och konstaterade att det nu är risk för fyra förlorade år för dem som vill reformera mediepolitiken.

Och i lördags var det Carina Höglund, mamma till mördade Engla, som levererade knivskarp mediekritik utifrån sina egna upplevelser. Den intervjun har redaktionen valt att lägga ut i sin helhet på Mediernas sajt - lyssna gärna. Flera har hört av sig och sagt att redan den del vi sände i programmet ger en ny bild av Englas mamma.

Nu är det intensiva dagar på redaktionen. Tre program produceras parallellt. Utöver Medierna, gör vi också programmet Musikmagasinet: skala för P2, med repris i P1, och snart börjar nya programserien Brott i P1. Bakom programmet skala står Tove Leffler, som ofta hörs även i Medierna, och Maja Hammarén. Mer detaljer om Brott kommer snart - första sändningen blir i midsommarveckan.

Justitiekanslern har nu bestämt att titta särskilt noga på hur hot mot journalister hanteras i rättsapparaten. Det gäller frågan, som vi på ”Medierna” ställde per e-post den 28 februari, om huruvida åklagarna verkligen använder den strängast möjliga brottsrubriceringen. Brott mot journalister kan nämligen bedömas som ”brott mot medborgerlig frihet”, som har en strängare straffskala, än det vanliga ”olaga hot”.

Vi tog upp frågan i senaste programmet och skickade i samband med det en förfrågan till JK (28/2-08):

”Eftersom JK har ett särskilt uppdrag att vaka över tryck- och yttrandefriheten så kan det väl vara av intresse att ha en tydlig bild av problemen i samband med att det fria ordet inskränks genom hot mot journalister, även om det inte skulle röra sig om tryckfrihetsbrott. Om det då finns en misstanke om att landets åklagare använder sig av brottsrubriceringen ”olaga hot” istället för det allvarligare ”brott mot medborgerlig frihet”, så borde det vara något som JK kunde titta närmare på och uttala sig om. Hur ser JK på detta? Kommer JK vidta någon granskning med detta perspektiv på frågan?”

Igår, tisdag, så kom svaret. JK anser att det är viktigt att åklagarna verkligen utnyttjar den strängare brottsrubriceringen ”brott mot medborgerlig frihet” när detta är möjligt, istället för brottet ”olaga hot”. Därför kommer JK nu hålla ett särskilt öga på vilken brottsrubricering åklagarna använder. JK vill också gärna ha anmälningar som kan visa att man inte på effektivaste sätt tar tillvara möjligheten att beivra gärningar som utgör ”brott mot medborgerlig frihet”.

Du kan läsa beskedet från JK här, ett brev som gått vidare till Riksåklagaren.

Nu har Jonathan Leman lagt ut mitt svar på sin blogg, tillsammans med en egen replik.
Jag passar på att komma med en avslutande replik, jag med:

Att etikettering kan vara ett problem råder inget tvivel om, man kan orättvist stämpla någon som tillhörande det ena eller andra lägret på ett sätt som förminskar budskapet. Och visst kan man diskutera varför vissa får etiketter som ”liberal debattör” medan andra förblir ”skribenter”. Frågan är om vi i programmet om DN Kultur var orättvisa på det här sättet. Jonathan Leman hävdar det. Jag har svårt att se att det skulle vara så. Tvärtom, i debatter som delvis handlar om ideologiskt svängrum så är det naturligtvis klargörande att tala om vem som är kritikens avsändare. Och vi har heller aldrig påstått att all kritik mot DN Kultur skulle vara ideologiskt motiverad.

Att insinuera att vi på ”Medierna” har en dold agenda och inte gör vårt jobb för att jag varit med i fackföreningen SAC och skrivit för Arbetaren (något jag naturligtvis inte har minsta anledning att dölja, det är jag stolt över), det är något annat. Och om Leman verkligen tycker det är relevant att dela in journalistkåren efter facktillhörighet och vart man tidigare publicerat sig så har han en gigantisk uppgift framför sig.
Petter Ljunggren, Medierna

Vårt reportage om kritiken som riktats mot DN Kultur, för ensidighet och brist på öppenhet, har väckt reaktioner på flera håll i framförallt bloggvärlden. Debatten hettade ju till efter en artikel där skribenten Andreas Malm, med märklig citatteknik, kopplar ihop den liberale debattören och författaren Johan Norberg med islamofobi.

En av dom som reagerat kritiskt på vårt reportage är Jonathan Leman, som också blev intervjuad i inslaget. Han har kallat det ”tendentiöst” och skriver om ”Medierna” på sin blogg.

Eftersom vi blir angripna har jag valt att svara. Ännu har mitt svar inte publicerats (Jonathan Leman ska ”fundera” på att publicera mitt svar, kanske på måndag i samband med att han själv kommer med en replik. Intressant med tanke på debatten om öppenhet och rätt till replik…)
Jag påpekar bl a att Jonathan Leman gjort en mycket slarvig research i sin ”granskning” av mig och ”Medierna”, och i mitt svar påpekar jag att han blandat ihop mig med min namne när han påstår att jag skrivit en bok om arbetarrörelsens musik. Detta misstag har han emellertid valt att dölja genom att bara korrigera i efterhand, efter mitt påpekande. Ja, ni kan själva läsa mitt svar redan nu, nedan.
/Petter Ljunggren

Jonathan Leman är missnöjd med ”Mediernas” inslag om kritiken mot DN Kultur. Uppriktigt sagt har jag svårt att förstå hans reaktion. Det var genom att han vände sig till oss som vi först fick idén till inslaget, vi insåg att det fanns en principiell fråga att diskutera. Men Leman är uppenbarligen missnöjd med att historien inte berättades exakt så som han önskade. Och det sätt han försöker kompromettera mig på är minst sagt insinuant.

Han har uppenbarligen googlat lite på mitt namn i sin ambition att ”granska granskarna”. Det är en rätt riskabel researchteknik. Alla som har någon ambition att dra fram intressanta uppgifter vet det och förstår att man måste kolla upp de ”fakta” man hittar. Men inte Jonathan Leman. Följaktligen har han blandat ihop mig med min namne, som författare till en bok om ”arbetarrörelsens sånger”.

Sedan spekulerar han i huruvida jag ”odlat” mitt ”eget oberoende” sedan jag började arbeta för SR och SVT. Det är rena fantasierna och han har naturligtvis ingen aning om hur jag har jobbat genom åren, t ex att jag jobbat för radion i många år före ”Medierna”. Om ett medlemskap och presskort hos fackföreningen SAC skulle vara komprometterande kan man ju verkligen tala om McCarthyism. Nu är jag visserligen sedan ett par år inte längre medlem i vare sig SAC eller någon annan fackförening, men Leman har nog missuppfattat min artikel i Arena om han tror att jag är ute efter att alla måste deklarera vilka fackföreningar de är med i.

Och om det skulle vara en synd att ha skrivit för tidningen Arbetaren är det ju något jag delar med bl a Stig Dagerman och Vilhelm Moberg.

Jag avstår från att försöka reda ut alla märkliga insinuationer i Jonathan Lemans ”granskning”. Det är kort sagt en mycket tunn och grumlig soppa. Hans beskrivning av vårt arbete med reportaget om kritiken mot DN Kultur förtjänar emellertid att bemötas.

Jonathan Leman anar en dold agenda och anser att inslaget var ”tendentiöst”. Alla intresserade kan ju lyssna själva (www.sr.se/p1/medierna). Vi har fått väldigt blandade reaktioner, men påfallande många bloggare anser ju tvärtom att Maria Schottenius hade svårt att försvara sig. Att vi beskrivit kritiken som ett ”perifert randfenomen”, som Leman hävdar, är ju helt enkelt inte sant.

Jag har också svarat Leman via mejl - vilket han inte redogör för på den här bloggen - angående hans kritik mot att vi inte lyfte in Maja Lundgren-debatten. Vi hade redan två exempel och tyckte helt enkelt att det blev tydligt nog för en debatt om huruvida DN:s kultursidor var slutna och enkelspåriga. För oss var det ett okontroversiellt beslut som hade med utrymme och tydlighet att göra. För Leman blir det en dold agenda.

Att Leman inte ville bli titulerad ”liberal debattör och bloggare” - trots att han förklarade att han var just detta - blev vi först lite undrande över, även om det inte var någon stor sak. Vi köpte dock hans argument eftersom han hade en poäng i att det i sammanhanget just var relevant att han var aktiv i kommittén mot antisemitism (apropå hans kritik mot Mana-debatten).

Men att inte få tala om hur det är, nämligen att mycket av kritiken mot DN Kultur kommer från liberala kretsar, det hade varit märkligt i sammanhanget. Det finns ju ett sådant mönster, vilket inte gör kritiken mindre relevant. Det handlar ju om bristen på öppenhet inför en ideologisk debatt, där bl a Johan Norberg anser att han inte fått något utrymme. Vi tycker heller inte att det förtog Lemans kritik mot Mana-debatten, som vi också gick vidare med i en egen undersökning och konfronterade Maria Schottenius med.

Som sagt, lyssna på programmet och avgör själva!

Petter Ljunggren, Medierna

Det här har ju det senaste året varit ett slags blogg med lite iakttagelser från programmet Mediernas inre liv och en del medienyheter. Det har blivit en konstig blandning som vi aldrig riktigt lyckats hålla tillräckligt up-to-date.

Ett skäl till att vi drog igång den var att programmet Mediernas officiella hemsida hade svårt att härbärgera rena snabba nyheter. Nu har vi löst det och man hittar medienyheter i korthet, uppdaterade minst veckovis, på sr.se/p1/medierna.

Och då känns det fel att dubbeluppdatera. Den här sidan blir i fortsättningen ett utrymme för korta uppdateringar om vad som händer i produktionsbolaget Tredje Statsmakten. Vi kommer att skriva mer sällan och mer koncentrerat om just det.

Medienyheter i korthet

Sverige utmanar EU om barnreklamen

Som Medierna berättade före jul så strider sannolikt det svenska förbudet mot tv-reklam riktad till barn mot EUs lagstiftning. Konsumentminister Nyamko Sabuni säger nu till Göteborgsposten att Sverige inte viker sig. Hon räknar med att dras inför EG-domstolen, men säger att ”vi är redo att ta den fajten”.

Fler döda journalister än någonsin

Aldrig nånsin har så många journalister dödats i ett land under ett år som i Irak 2007. Förra året dödades 86 journalister, hälften av dem i Irak, visar organisationen Reportrar utan gränsers sammanställning.

Produktplacering i SvT-såpa

Så har otillåten produktplacering smugit sig in i Sveriges Televisions dokusåpa Stjärnorna på slottet. Stjärnorna åkte i flitigt exponerade bilar av ett visst märke. På SvT är man upprörd och hävdar att produktionsbolaget Meter ljugit och sagt att man betalat för bilarna, vilket inte stämmer.

Stockholms Fria-reklam stoppad hos SL

Bolaget Clear Channel, som svarar för reklamen i Stockholms tunnelbana, har åter stoppat en av den lilla radikala tidningen Stockholms Fria Tidnings annonser. Den stoppade affischen visar en bild av griskroppar på rad under rubriken Likdelar eller Livsmedel.

Sarkozy vill ha franskt, reklamfritt BBC

Den franske presidenten Nicholas Sarkozy föreslog i veckan att reklamen skulle tas bort ur de franska public service-kanalerna. Han vill förändra och renodla public service, som i Frankrike haft en historia av politisk styrning, och framhöll brittiska BBC som ett föredöme.