Efter vårt reportage om Norrbottens-Kuriren – och deras samarbete med Finansinspektionen i samband med tidningens prisbelönta granskning av Obol (Medierna 31/3) – så har en debatt utbrutit.
Mats Ehnbom, redaktionschef på Norrbottens-Kuriren, har i tidningen Medievärlden anklagat vår reporter Martin Wicklin för dålig journalistik och låg etisk nivå. Martin har svarat, och för alla intresserade går det att läsa svaret här på bloggen, eller på Medievärldens hemsida: http://www.medievarlden.se/Articletemplate.aspx?versionId=80015
Mats Ehnboms artikel går att läsa här: http://www.medievarlden.se/ArticleTemplate.aspx?versionId=79936
Och för er som vill höra reportaget igen så finns det här, i arkivet: http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/sandningsarkiv.asp?programID=2795
OK, här är Martins svar.
/P
—-
Mats Ehnbom, redaktionschef på Norrbottenskuriren, är upprörd och menar att jag tagit ”heder och ära” av tidningen.
Jag har i ett inslag i P1-programmet Medierna berättat hur tidningens reportrar tipsade och samarbetade med Finansinspektionen innan man publicerade scoopet om Obol – ett scoop som hittills resulterat i ett sjuttiotal artiklar och som nyligen belönades med guldspaden.
Bakgrunden är följande. Mer än en månad innan den första artikeln publicerades skickade reportrarna bakom Obol-grävet in väsentliga delar av sin research till Finansinspektionen, med kopior till Finanspolisen.
I ett e-postmeddelande till myndigheten daterat den 30 oktober 2006 skriver reportern att han hoppas att myndigheten ska hantera ärendet med ”största sekretess”.
Tonen i e-postkorrespondensen, som pågår av och till under flera veckors tid, är kärvänlig och avslappnad. Syftet är delvis att få svar på vissa frågor angående Obols verksamhet, men också något mer. Reportrarna skriver att man i första hand ser sig som granskande journalister som egentligen inte ska ägna sig åt något annat. Samtidigt antyder man att man kan tänka sig att göra en anmälan mot Obol anonymt.
”Vi tror att vårt underlag kan hjälpa er – och att vi kan hjälpa varandra”, skriver man den 31 oktober, med vänliga hälsningar från ”vinterlandet Luleå”.
Att grävande journalister och myndigheter samarbetar på det här sättet är ovanligt – för att inte säga helt unikt – och är givetvis ett självklart ämne för ett mediekritiskt program som Medierna.
Mats Ehnbom påstår dock att allt detta är felaktigt. Norrbottenskuriren, skriver han, har varken tipsat eller samarbetat med myndigheterna. Man har bara behövt lite hjälp att tolka materialet och därför tagit kontakt med Finansinspektionen. Dessutom hävdar han att man inte alls skickade in en stor del av sin research utan bara en liten.
Det är ett mycket märkligt påstående. Har redaktionschefen – frestas man fråga sig – ingen aning om hur kontakterna såg ut mellan hans reportrar och myndigheterna?
Faktum är att Mats Ehnboms version inte bara motsägs av korrespondensen mellan Norrbottenskuriren och Finansinspektionen. Den motsägs också av Finansinspektionens handläggare, som tog emot materialet, och som i intervju med Medierna bekräftat att tidningens research och de många kontakterna mellan Norrbottenskuriren och Finansinspektionen var till stor nytta för utredningen. Till och med reportrarna själva uttrycker ånger över att ha skickat in så mycket av sin research till Finansinspektionen. Det framkom vid grävande journalisters seminarium i Örebro den 24 mars. De skyllde där bl.a. på bristande erfarenhet och rutin.
Men redaktionschefen låtsas däremot som om ingenting har hänt. Han ser ingen anledning att ångra något och verkar ännu mindre vilja ta något som helst ansvar, trots att det är på honom som ansvaret faller.
Det väcker frågan om han verkligen är mogen sin uppgift.
Jag har begärt ut samtliga handlingar som rör ärendet hos Finansinspektionen och på det viset kunnat läsa allt vad Norrbottenskuriren skickat in till myndigheten, med kopior till polisen. Sammantaget rör det sig om en tjock samling papper.
Här finns de misstänkta utpekade med personnummer, utdrag ur olika register, foton tagna med mobiltelefon, sammanfattande slutsatser av nästan två års research och allehanda uppslag och arbetshypoteser.
Enligt handläggaren på Finansinspektionen rörde det sig om en omfattande och gedigen utredning som i slutändan visade sig vara helt ovärderlig för myndigheten. Utan tipset och researchmaterialet från Norrbottenskuriren hade man inte startat någon utredning, konstaterar handläggaren.
När Norrbottenskuriren börjar publicera sin story om Obol, med start lördagen den 2 december tar man upp nyheten att Finansinspektionen inlett ett ärende om Obol. Men man skriver inte att det är tidningens reportrar som själva tipsat myndigheten och försett den med information.
Så vad ska man tycka om allt detta? Är det ett problem att journalister och myndigheter delar med sig av information – man har ju precis som reportrarna skriver nytta av det båda två. Kan man, för att citera ett e-postmeddelande, inte vara granskande journalist så att säga ”i första hand”?
Den frågan tog vi upp i Medierna och den är naturligtvis relevant att diskutera. Men det tycker inte Mats Ehnbom. Han tycker faktiskt ingenting när det gäller rågången mellan journalistik och annan verksamhet i sin artikel. Istället anklagar han mig för att ha klippt och klistrat, för att ha vinklat inslaget på ett ofördelaktigt sätt. Varför har jag t. ex inte använt intervjun som gjordes med en av reportrarna, frågar han sig. Det är sant att jag inte använt alla intervjuer som gjordes. Det gör man sällan och det behöver egentligen inte motiveras. Men anledningen är att jag tyckte att ansvaret föll på redaktionschefen och inte på reportern. Hon tillförde inget nytt utan hänvisade tvärtom alla viktiga frågor till honom.
Visserligen hade det varit intressant att ta med att reportern själv inte hade någon uppfattning när det gäller frågan om journalister ska samarbeta med myndigheter, men vissa saker fick strykas av utrymmesskäl.
Det var mycket som ströks av just utrymmesskäl. T. ex hur det kan komma sig att Norrbottenskuriren uppmanade myndigheterna att hantera ärendet med ”största sekretess”? Kan man inte offentlighetsprincipen på tidningen? Enligt handläggaren på Finansinspektionen verkade inte reportrarna särskilt kunniga om den. Frågan är om redaktionschefen kan den. Norrbottenskuriren hade lagt ned två års arbete på att gräva i Obol-härvan men gjorde sitt scoop till en allmän handling mer än en månad före publicering, något som vem som helst hade kunnat begära ut.
Slutligen, Mats Ehnbom anklagar mig för att gå andra redaktioners ärenden. Han har nämligen listat ut att jag tidigare jobbat för P1:s grävande program Kaliber. Kaliber grävde också i Obol-historien och sände sitt radioprogram samma helg som Norrbottenskuriren publicerade sin första artikel. Enligt Mats Ehnbom ska Kaliber alltså vara så besvikna över att Norrbottenskuriren hann några timmar före att man bussat en f.d. frilansreporter på tidningen. Mitt inslag skulle med andra ord vara en slags hämndaktion.
Det är en mycket allvarlig anklagelse – om än också lätt löjeväckande. Det är sant att jag tidigare jobbat för Kaliber. Liksom jag tidigare jobbat för Vetenskapsradion, Utbildningsradion, Studio ett, TV8, TV4 och en rad tidningar. Som de flesta andra journalister har jag varit på många redaktioner. Om jag anpassade mig till Mats Ehnboms logik skulle jag knappt kunna vända blicken utan att kunna misstänkas springa andras ärenden.
Men det säger också något intressant, om Mats Ehnbom. Han griper hellre efter långsökta konspirationsteorier än han tar ansvar för den publicistiska integriteten på tidningen. Och det är nog ett större problem än själva ursprungshändelsen, att hans grävande reportrar före publicering skickar in sin research till myndigheter och polis, med vänliga hälsningar.
Martin Wicklin
Reporter Medierna