17 augusti 2007

Den här veckan har jag, Tove Leffler, varit inne och försökt vara behjälplig på redaktionen igen. Då får man äran att gästblogga, minsann.
Eftersom jag ser mig som en snäll och timid (eeeh?) person blir jag alltid lika förvånad när mina reportage eller intervjuer leder till ilska eller upprördhet.
Senast det hände var i samband med min artikel i Scoop, som handlade om den ojämställda arbetsplatsen Uppdrag Granskning. Det var en kritik av ledningen och av en påtaglig struktur, men fick ändå folk att gå i taket. Bland annat vägrade Janne Josefsson att ställa upp på en intervju (i en helt annan fråga) med en så ”oetisk” journalist som jag, efter artikeln.
I ett annat fall var det en blomsterimportör som hotade med att dra i sina mediekontakter eftersom han menade att jag inte borde berätta om de sopiga arbetsförhållandena på rosfarmer i Kenya, ”eftersom det finns de som beter sig bra”. Ett synnerligen märkligt argument. Försök med:
”vi berättar inte att det finns män som slår sina fruar, eftersom det finns många som inte gör det”
eller
”vi tänker inte rapoortera om hur arbetskraft utnyttjas i den här svenska affären, eftersom de finns så många affärer som inte utnyttjar sina anställda”

Den här veckan var det dags igen. Chefsjuristen Bengt Nordqvist blev ypperligt upprörd eftersom han påstod att han inte förstått att vårt samtal var en intervju, trots att jag ringde upp som journalist och berättade att jag ville ha en kommentar på en artikel. Det är då man undrar hur olika saker folk tänker att de säger i en intervjusituation jämfört med ett vanligt samtal. Och vad hände med ärligheten?
Nordqvist ringde sedan upp igen och bad om ursäkt i och för sig.

Nu ska jag iväg på andra uppdrag. Nästa vecka jobbar Sara och Petter här igen.
/Tove

Petter Ljunggren

Kommentera