TV på webben har slagit igenom stort. Andelen svenskar som tittar dagligen har tredubblats till över tio procent. Störst är aftonbladet.se, där nästan sju av tio dagliga webb-teve-tittare finns.
Däremot har Aftonbladet misslyckats med sin vanliga TV-kanal TV7, som i veckan såldes ut, och papperstidningen är pressad. 19 personer har varslats om uppsägning då flera verksamheter läggs utanför huset.

Trendiga webbplatsen Facebook har nu mött hård kritik. Den som registrerar sig accepterar ett kontrakt som gör att företaget bakom sajten kan sälja alla texter och bilder som läggs in, registrera och kartlägga medlemmarna och sälja informationen.

Reklamskatten för gratisutdelade tidningar sänks. Det föreslår regeringen. Alla gratisutdelade tidningar ska betala 3 procent i reklamskatt och ha rätt till ett grundavdrag upp till 50 miljoner.

Och så firar Sveriges enda samvetsfånge - Dawit Isaak - 43 år idag - en födelsedag i fängelsecellen i Asmara i Eritrea.
Den senaste tiden har kritiken mot regeringens tysta diplomati växt - bland annat skrev en grupp riksdagsmän från sex av riksdagens sju partier en motion tidigare den här månaden - med krav på att den tysta diplomatin övergår till hårda påtryckningar.
Även Dawits bror - Esaias - är kritisk till UD:s linje. Kabinettssekreterare Frank Belfrage på UD kan däremot fortfarande inte säga något om chanserna att få Dawit fri.

Det var alltså nyheterna från Mediernas sändning 27 oktober 2007. Dessutom har vi noterat följande som inte fick plats i nyhetssvepet:

Tidnings-Sveriges mest hårdnackade webbmotståndare slår till och köper en lokal sajt. Minsann. Men det innebär inte att Stig Fredriksson och Herenco skådat det digitala ljuset. Fredagens besked om att Jönköpings-Postens ägare Herenco köper hela bolaget bakom uppstickarsajten Jnytt kan förefalla ett trendbrott när det gäller synen på nätet inom Smålands dominerande tidningsgrupp, skriver Martin Jönsson på Svd.se.

Uppropet Bevara äktenskapets “mamma pappa barn-kampanj” har fått RFSL och politiker att rasa och tidningarna att trycka braskande rubriker. “Att skapa uppmärksamhet var meningen så vi är glada”, säger Stefan Gustavsson, generalsekreterare på Svenska evangeliska alliansen.

Nu morgonen efter att Ulrica Schenström avgått, kan det vara intressant att tänka tillbaka på rapporteringen. Och jag är inte säker på att den hedrar journalistkåren. Inte för att den varit snaskig i överkant, utan för att vi varit självcentrerade. Minns de första dagarna: bara fokus på Anders “Acke” Pihlblad. Journalisterna upprördes över hans närkontakt med makten - inte över maktens berusning.
Några oppositionspolitiker - Göran Persson i Medierna, bloggaren och försvarspolitikern Annika Nordgren (mp) och Håkan Juholt (s) - såg problemen ur ett krishanteringsperspektiv istället. Då började även journalisterna vakna och ställa frågor. Som statsministern hanterade vresigt och hemlighetsfullt.
Och igår hade tidningarna hela uppslag med frågor och svar - och den sortens genomgångar av en persons liv som brukar komma när rapporteringen når en höjdpunkt och journalisterna vädrar om inte blod så åtminstone avgång.

I fredags hade Martin Wicklin här på Medierna/Tredje statsmakten en rad animerade telefonsamtal med statsrådsberedningen om ifall statssekreterare Ulrica Schenström var i tjänst eller inte i samband med att hon sågs på krogen i vad som hävdats var påtagligt berusat tillstånd (och dessutom, i detta sammanhang mindre relevant, intimt sammanslingrad med känd journalist).
Kontentan i samtalen med presstjänst och andra på statsrådsberedningen var att de inte ville svara. På fjärde eller femte försöket meddelade man att Schenström “inte var på semester” när hon var på krogen. All närmare upplysning stoppades av sekretess - bl a för att man inte ville avslöja hur regeringskansliets krisberedskap fungerar.
Nu ser jag att Politikerbloggen rett ut läget lite närmare vad gäller den sekretessen. Miljöpartiets försvarspolitiker Annika Nordgren Christensen har också diskuterat saken på sin blogg och på DN Debatt.

Samtidigt som kritiken växer mot regeringens ”tysta diplomati”, senast med ett upprop från 30 chefredaktörer idag, så lägger UD locket på när det gäller hur man arbetar med att få den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak fri.

Det är alltså mycket svårt att säga hur den tysta diplomatin hittills fungerat, annat än att den inte lyckats få Dawit Isaak fri - ännu.

Vi på ”Medierna” begärde redan i våras att få se dokumentationen i fallet under det senaste året, för att se vad regeringen egentligen gör, men i veckan fick vi blankt nej, ända upp på regeringsnivå.

Inte minsta stavelse i dom dokument vi vill ta del av har lämnats ut - vilket är mycket ovanligt och i det här fallet en ny hållning.

Motiveringen är att det skulle kunna skada förhållandet till Eritrea, och det är, enligt källor i regeringskansliet, inte helt orimligt att dra slutsatsen att det framförallt är den eritreanska regeringen som vill lägga locket på.

Att inte avslöja information som kan skada arbetet med att få hem Dawit Isaak är ju lätt att förstå - men det gör det också svårt att värdera regeringens arbete.

Lyssna på senaste ”Medierna” här.

I Medierna i morgon lördag berättar förre statsministern Göran Persson i en lång intervju om sin hatkärlek till medier och journalister. Han är djupt oroad över bilderna där Ulrica Schenström, statssekreterare i statsrådsberedningen - och därmed Lars Danielssons motsvarighet i säkerhets- och krishanteringsfrågor - ses hångla och festa med TV4:s politiske reporter Anders Pihlblad.
– Jag har väldigt svårt att förstå att, om det finns alkohol med i bilden, att hennes trovärdighet vad gäller rikets säkerhet är av ett sådant slag att hon kan vara kvar, säger han.
Han beskriver Schenströms tjänst som regeringskansliets viktigaste politiske tjänsteman “den person som har att hantera statsministerns hela information om underrättelseverksamhet, hot mot rikets säkerhet”.
– Tjänsten inrättades med den bakgrunden efter Wennerströmaffären, hon sitter på en krog och kysser öppet en politisk journalist på TV4 … jag vet inte omständigheterna närmare om detta, men har det funnits alkohol med i bilden så är det djupt djupt oroväckande och det är ingenting man bara kan vifta bort, säger han.

Tidningen Omvärlden, som ges ut av biståndsmyndigheten Sida, är hotad. Sidas informationsanslag har halverats och tidningens framtid diskuteras just nu. Kontrakten med tidningens reportrar har bara förlängts till årsskiftet.
– Våra anslag har minskat med 40 procent. Det får effekter - det är oundvikligt. Vi tittar över ALL informationsverksamhet på Sida, för att se om de stämmer överens med de nya mål vi fått och om de leder till de effekter som vi önskar, säger Christine von Sydow, tillförordnad informationschef på Sida.
Nils Resare, granskande reporter på Omvärlden, konstaterar att det är märkligt att tidningen hotas av nedläggning samtidigt som regeringen så starkt betonar vikten av att granska biståndet.
Omvärlden är inte den första statliga tidningen som under de senaste åren hotats med nedläggning eller utförsäljning. Regeringen anser av princip inte att staten ska ge ut tidningar.
– Jag tror inte att skattebetalarna tänker att pengarna ska gå till att ge ut tidningar som ganska få läser, säger Magnus Kolsjö, kristdemokrat och politiskt sakkunnig i finansdepartementet till Medierna.
Och det har märkts de senaste åren. Socialstyrelsens tidningar Utblick och Hivaktuellt är nedlagda. Naturvårdsverkets Miljöaktuellt är såld till tidningsförlaget IDG. Konsumentverkets Råd och Rön är såld till organisationen Sveriges konsumenter. Arbetarsmiljöverket Arbetarskydd har tagits över av förlaget Talentum, liksom Arbetsmiljöinstitutets Perspektiv. Riksdagens tidning Riksdag och departement var länge nedläggningshotad, men finns nu kvar tills vidare.

”Medierna” har tagit grepp på Sveriges största morgontidning, och pratat med medarbetare som tycker att chefredaktören Thorbjörn Larsson är en frånvarande chef som skapar osäkerhet och oro. Han är osynlig och otydlig, är ett omdöme från flera journalister på DN. De efterlyser en närvarande chefredaktör som inte bara styr genom mellanchefer. Det finns också kritik mot en feg hållning när det gäller granskande reportage, där reportrarna kan känna att de orsakar problem för chefen, snarare än att de möts av entusiasm.
Vi får en exklusiv intervju med Thorbjörn Larsson, som bemöter kritiken från medarbetarna om att han är osynlig.
— En del av dem kanske är blinda. För jag har rätt nära, jag behöver bara gå ut tre meter…
— Jag får leva med att jag inte är tillräckligt synlig för enskilda medarbetare som tycker att chefredaktören ska gå runt och vara lite terapeut. Det är inte jag, säger han.

Men han lovar samtidigt en tydligare tidning och att han själv ska bli tydligare och visa sig mer på redaktionsgolvet.
— Det är möjligt att jag ska göra det, om det är en stark önskan. Men det är en diskussion jag vill föra med redaktionschefen först, om det är jag som ska göra det eller om det är hon som ska göra det.
— Men jag inser också att om det finns det här behovet, så får jag bli en person som går runt lite mer och prata lite mer om enskilda saker med enskilda reportrar.
— Det här är ett sug man har i den här typen av organisationer, det hade man på alla medieföretag där jag jobbat.
— Jag förstår suget. Men omvänt måste också medarbetarna förstå att jag har mycket att göra som är av vikt för att DN:s långsiktiga liv ska bli så bra som möjligt.

Han håller också med om att styrningen av tidningen idag är för hierarkisk, och han avslöjar planer på ändringar i organisationen.
— I princip menar jag också att vi har för många led i organisationen.
Kan du utveckla det?
— Nej, jag skulle vilja utveckla det internt innan jag gör det i radion. Men vi tittar på organisationen hela tiden.
— Jag tror det är viktigt att vi inte har en person som går runt och anser sig vara den vet och kan allt och är symbolen för det genom att vara chefredaktör med stort ”C”.

På frågan om DN är en tydlig tidning, svarar han:
— Ja, den är tydligare. Men den kan bli ännu tydligare och ska bli ännu tydligare, om du menar att den ska bli lättare att läsa. Det ska bli lite kortare texter. Vi vet ungefär hur länge läsarna läser sin tidning. Det ska vara ett smörgåsbord, där man inte läser allt men man ska ha tillgång till allt.

Hör reportaget från DN-huset och intervjun med Thorbjörn Larsson här.

Här är veckans medienyheter ur Medierna:

1 800 personer får gå från alla public servicebolags moder: brittiska BBC. Företaget är pressat av skandaler om fusk med diverse tävlingar och höga kostnader – 26 miljarder kronor i underskott. Facket talar om strejk mot sparplanerna.

Och så två nyheter om yttrandefrihet och dess gränser i bloggvärlden:
Utrikesminister Carl Bildt slipper åtal för hets mot folkgrupp. Åklagaren har lagt ner förundersökningen om att Bildt skulle ha brutit lagen när han lät kommentarer som uppmanade till folkmord på palestinier ligga kvar på sin blogg i flera månader i våras. Åklagaren anser inte att Bildt haft för avsikt att släppa fram kommentarerna och inte heller att oaktsamheten varit stor nog för åtal.

Reportrar utan gränsers årliga undersökning visar nu att bloggare drabbas lika hårt av censur som journalister i traditionella medier. Auktoritära regimer har insett nya mediers kraft – och bekämpar dem. Sämst pressfrihet i världen har enligt organisationen Eritrea, följt av Nordkorea och Turkmenistan.

Och så hör vi att präktiga Bamse inte lever som han lär. Förlaget Egmont Kärnan AB som ger ut serietidningen har fällts av Marknadsetiska rådet. Förlaget har skickat ut reklam som vänder sig till barn under 16 år.

Frilansjournalisterna Mikael Funke och Marcus Hansson är i Mexiko för att göra reportage för flera uppdragsgivare, bland annat Medierna. Det är lite ironiskt att ämnet är just journalisters utsatthet i ett brottsdrabbat område. För vi fick nyligen mejl från två ganska förtvivlade journalister som inte kunde leverera det de planerat. De hade nämligen blivit rånade på all utrustning - och med den allt inspelat material.
I första mejlet lät de rätt uppgivna, men i morse landade ett mer kamplystet mejl - de gör ett annat jobb vi talat om.

Så här berättar Mikael Funke själv om rånet, på ett tangentbord utan svenska tecken:

“Jag satt och redigerade medierna-reportaget och Marcus kom tillbaka fran en intervju. Vi satte oss utanfor hotellrummet och drack kaffe. Diskuterade. Samtidigt kommer tva man som sager att de vill hyra ett rum sa de blir inslappta genom den stora gallergrinden som skydda mot ranare. Mannen kommer in pa garden dar vi sitter, i narheten av receptionen. Drar upp en pistol och gor en mantelrosrelse. Forst tankte jag att det var sakerhetsvakter eller poliser som ville forhora oss, vad vi gjorde reportage om, men sen forstod jag vad det handlade om. Tydligen hade de redan fragat och hotat receptionisterna i vilket rum vi bodde i utan att vi forstatt nagonting. Alltsa visste de att vi bodde dar och antagligen att vi hade alla utrustning vi hade. Vi tror i efterhand att nagon pa hotellet tipsat.
Mannen med pistolen ber oss att titta ner i marken. Vilket vi gor, han gar oroligt runt, medan vi hor den andre mannen plocka ihop alla vara grejer i rummet. Fem minuter senare ar de borta. Receptionisterna grater. Och vi forsoker val pa nagot satt intala oss sjalva att det ar tur att vi lever…”

Leif Pagrotsky vill inte bli jämförd med Maud Olofsson. Fast de båda varit näringsministrar. Särskilt vill han inte bli jämförd med Maud när hon låter sin pressekreterare låtsaschatta i hennes namn. Det framgick när Leif Pagrotsky letade upp journalisten Anders Mildners telefonnummer och ringde upp, just som lördagens Medierna tagit slut.
Där förklarade Anders Mildner skillnaden mellan gamla enkelriktade medier och nutidens mer samtalande medier. I de förra kunde det gå att skriva någon annans artiklar - i de nya måste man vara sann, var hans poäng.
Men Pagrotsky gillade inte att Mildner sa att han inte var förvånad, eftersom det är alldeles normalt för toppolitiker att låta medarbetarna formulera deras artiklar och tal.
Läs hela historien om samtalet på Anders Mildners blogg om sociala medier.
Hör inslaget på Mediernas webbplats www.sr.se/p1/medierna.

/Lasse

På onsdag och torsdag kan det bli strejk i Sveriges Radio och Sveriges Television på vissa orter. Det är förhandlingarna mellan Journalistförbundet och arbetsgivarorgansationen SRAO som kärvar. Osämjan gäller anställningsformerna – arbetsgivarna vill införa en typ av visstidsanställning som facket motsätter sig.

Det berättar Medierna i nyhetssvepet imorgon. Läs mer om veckans program på SR-sajten. Och här kommer resten av nyheterna:

Utbudet av kulturprogram på svenska har minskat kraftigt i Sveriges Television. Och TV4 har så lite kulturprogram att det är tveksamt om kanalen lever upp till sina tillståndsvillkor. Det är några av slutsatserna i flitige Göteborgsprofessorn Kent Asps studie för Granskningsnämndens räkning. Han kommer dock fram till att båda företagen i stort lever upp till sina respektive versioner av public service-krav.

På måndag skriver vi historia – då stängs dom sista analoga tv-sändarna, med kulturministern på plats i sändarstationen i Hörby i Skåne. Därefter måste alla ha digitala mottagare för marknätet.
Sveriges Radio och Sveriges Television har efter långa förhandlingar blivit överens om att sända digital radio i det digitala marknätet för tv. Det kommer att ge plats för nya kanaler – eller gamla kanaler med bättre ljud.

Och så har hovrätten beslutat att låta åklagare och polis behålla korruptionsmisstänkte journalisten Trond Sefastssons dator. Han kommer att överklaga till högsta domstolen, uppger hans advokat Gunnar Falk.

I Sverige tycks digital-tv-övergången gå rätt smidigt. Insändarstormarna har bedarrat och digital-tv-kommissionen, den utredning som följer och informerar om övergången, säger att deras undersökningar visar positiva resultat.
I Finland är det lite annat ljud i skällan. Där har 28 000 personer sagt upp sin tv-licens, enligt SvT Text i protest mot digitaliseringen. Det betyder 66 miljoner kronor mindre för YLE, det finländska public servicebolaget för radio och tv.
I Sverige har antalet licensbetalare i stället ökat - förklaringen lär vara en “Stegö-Chilò-effekt“.
Finland stängde all analog utsändning i hela landet på en enda dag, 1 september i år. I Sverige har det varit en process på över två år. Men nu är det snart klart - 15 oktober släcks de sista sändarna, med kulturministern på plats i sändarstationen i Hörby i Skåne för uttalanden i miljö inför samlad presskår.

Här kommer veckans medienyheter så ni har ett manus att följa när jag läser dem i morgon kl 11.03 i P1 ;.)

Vill ni veta mer om veckans program rekommenderar jag ett besök på Mediernas webbplats hos SR.

/Lasse

Och nu ska Robert få konkurrens. EU-kommissionen har lämnat in sin stämning mot Sverige för digital-tv-distributören Boxers monopol på ”tjänster för åtkomstkontroll” i det digitala marknätet till EG-domstolen. Departementsrådet Anna Falk på utrikesdepartementets rättssekretariat säger att regeringen kommer att svara domstolen om en dryg månad.

I tisdags lade regeringen dessutom ett lagförslag som kommer att avskaffa Boxers monopol.

Regeringen beslutade samtidigt att överlåta utdelningen av sändningstillstånd till radio- och tv-verket. Alla tv-bolag utom SVT måste söka om sina tillstånd nästa år.

Försvaret för det svenska presstödet vacklar. Länge har centerpartiet varit en ledande försvarare, men i veckan sade riksdagsman Per Åsling att han vill avveckla presstödet. Ännu har dock inte partiet tagit ställning till en åsiktsförändring.

Och så har vi veckans utan jämförelse största medienyhet: Alex Schulmann slutar blogga. Han har, säger han, tröttnat på det monster han skapat till sin avbild i bloggen Att vara Alex Schulmann. Pressombudsmannen Yrsa Stenius jublar, medan andra, mer frekventa läsare av bloggen, beklagar och angriper PO för att vara fientlig mot bloggandet i allmänhet.

Nu är EU-kommissionens stämning av Sverige för digital-tv-distributören Boxers monopol inlämnad till domstolen. Det bekräftar domstolen och kulturdepartementet för Mediernas redaktion.
Det har länge varit känt att EU-kommissionen avsåg att väcka talan mot Sverige, men det skedde först 13 september. Redan kring årsskiftet beslöt kommissionen att “utan dröjsmål” lämna in ansökan, men det dröjde alltså nio månader innan det formellt utfördes.
Nu har svenska regeringen en månad på sig att svara, men enligt ämnesråd Lars Marén på kulturdepartementet kommer den tiden sannolikt att utsträckas med en dryg månad.
Målet i EG-domstolen i Luxemburg gäller brott mot EU:s konkurrensdirektiv genom det monopol på “tjänster för åtkomstkontroll” som företaget Boxer har för all marksänd digital-tv i Sverige.
Så sent som igår (dvs 2 oktober) - innan det blivit allmänt känt att målet lämnats in till EG-domstolen, men efter att regeringskansliet informerats - lade regeringen en proposition till riksdagen som avskaffar detta monopol. Domstolen kan dock fälla Sverige för den tid monopolställningen har varat, om den anser att kommissionens tolkning är korrekt. Om Sverige fälls kan aktörer som anser sig ha missgynnats av monopolet stämma svenska staten inför vanlig svensk domstol för att få skadestånd för konkurrensskadan.

Och så är det dags för en pudel: Petter påpekar att jag i nyhetstelegrammet i förmiddagens Medierna genom ett syftningsfel lyckas anklaga den dödade fotografen Kenji Nagais uppdragsgivare AFP för att ligga bakom hans död. Brottsligt slarvigt. Ber lyssnare och läsare om ursäkt.
/Lasse

I nyheterna i Medierna tidigare i dag berättade vi om hur japanske fotografen Kenji Nagai skjutits till döds i Burma. (Läs vår text här). Nu skriver MediaGuardian att videobilder från dödsskjutningen tyder på att han dödades avsiktligt. Text finns här - liksom film som, varnar Guardian, innehåller obehagliga bilder.

I torsdags kväll pratade vi fantasi och verklighet, terrorism och journalistik med Jan Guillou. En stor del av samtalet hörde ni i Medierna i förmiddags, men en del var vi tvungna att klippa bort - en halvtimme, som programmet är, går fort.
Alltså: klicka här och lyssna på hur Guillou resonerar om beslaget av korruptionsmisstänkte journalisten Trond Sefastssons dator, om ifall journalister ska vara immuna mot granskning av deras datorer och en del annat!
/Lasse

I ”Medierna” nu på lördag tar vi bland annat upp frågan: Går det att ta betalt för journalistik på internet? Detta apropå att bjässen New York Times nyligen gav upp sin betaltjänst Times Select, eftersom man tjänade mer på en helt öppen sajt. Fler besökare ger mer annonspengar. Fler tidningar på nätet lär följa efter, och många analytiker har redan dödförklarat betaltjänsterna.

Men i Sverige står Aftonbladets sajt, aftonbladet.se, på sig, och Kalle Jungkvist, chefredaktör för Aftonbladet Nya Medier, förklarar för ”Medierna” att han inte är orolig att tvingas lägga ut betalmaterialet gratis. Tvärtom. Han anser att betaltjänsten Plus är ett viktigt ”ben att stå på” om annonskonjunkturen sviker.

Dagens 120 000 betalande Plus-prenumeranter - som ger en intäkt på drygt 2 miljoner kronor per månad - ska bli 500 000 inom ”några år”, hoppas han. Och målsättningen är då att priset för tjänsten dessutom har kunnat höjas från dagens 19 kronor till 30 kronor. Intäkterna kommer då alltså att vara ca 15 miljoner kronor i månaden. ”Det skulle inte ens New York Times tacka nej till”, säger Kalle Jungkvist.

Lyssna på programmet här (det läggs ut först på lördag).

Den Stenbeck-ägda tidningen Metro i New York har vägrat ta in en annons med skarp kritik mot president George Bush. I annonsen ses presidentens ansikte inne i ett svampmoln från en kärnvapenexplosion under texten: Vem är det verkliga kärnhotet? Metro har inte kommenterat, uppger Svenska Dagbladets Martin Jönsson på sin blogg.

Och här följer några nyheter som kommer att läsas i morgondagens Medierna i P1 kl 11.03:

Det är ännu oklart om polisen kommer att få undersöka den korruptionsanklagade journalisten Trond Sefastssons dator. Stockholms tingsrätt överprövar beslaget och kommer med sitt beslut på måndag.

Den styrande juntans våld i Burma börjar nu kräva även journalisters liv. Den japanske videofotografen Kenji Nagai dödades igår ((på uppdrag för)) medan han arbetade för nyhetsbyrån AFP. Han fortsatte filma medan han låg skadad på gatan. Burma vägrade inresetillstånd för mängder av journalister som vill bevaka den spända situationen. Under fredagen var dessutom landet avskuret från Internet – enligt regimen på grund av ett tekniskt fel, en uppgift som bedömare är skeptiska till.

Ännu en jätteaffär på den svenska region- och lokaltidningsmarknaden annonserades i veckan. Det är familjen Bengtsson som vill sälja Dalarnas tidningar, med bland annat Falukuriren och Mora tidning. Andra tidningsgrupper är troligaste köparen.

Och i söndags var det exakt sex år sedan den svenske journalisten Dawit Isaak fängslades i Eritrea – utan rättegång. Kritiken växer nu mot utrikesdepartementets agerande. Stig Fredriksson, ordförande i Publicistklubben, vill ha mer aktivitet och föreslår att regeringen ska be kungen skriva brev till Eritreas president Isaias Afewerki.

Tidningen Resumé har gått vidare på Mediernas uppgifter från förra veckan om att justitiekansler Göran Lambertz är gammal bekant till den korruptionsanklagade journalisten Trond Sefastsson. I en artikel i veckans nummer berättar tidningen att de två utväxlat 168 mejl, som tidningen begärt ut från JK och gått igenom. Innehållet i mejlen bekräftar bilden av att de två blev bekanta när de samarbetade om resningsansökan för den morddömde Veija Borg./Lasse