Nu morgonen efter att Ulrica Schenström avgått, kan det vara intressant att tänka tillbaka på rapporteringen. Och jag är inte säker på att den hedrar journalistkåren. Inte för att den varit snaskig i överkant, utan för att vi varit självcentrerade. Minns de första dagarna: bara fokus på Anders ”Acke” Pihlblad. Journalisterna upprördes över hans närkontakt med makten – inte över maktens berusning.
Några oppositionspolitiker – Göran Persson i Medierna, bloggaren och försvarspolitikern Annika Nordgren (mp) och Håkan Juholt (s) – såg problemen ur ett krishanteringsperspektiv istället. Då började även journalisterna vakna och ställa frågor. Som statsministern hanterade vresigt och hemlighetsfullt.
Och igår hade tidningarna hela uppslag med frågor och svar – och den sortens genomgångar av en persons liv som brukar komma när rapporteringen når en höjdpunkt och journalisterna vädrar om inte blod så åtminstone avgång.
